fredag 31 maj 2013

Läst i maj


17. The Sands of Mars - Arthur C. Clarke
18. Rädd mig inte! - Tahereh Mafi
19. Midnight Tides - Steven Eriksson (omläsning)
20. Night of Knives - Ian C. Esslemont
21. I Hunt Killers - Barry Luga

Bäst:
Rädda mig inte!

Sämst:
The Sands of Mars

Totalt:
5 st

På engelska:
4 st

Känns som det har varit en bra läsmånad, även om lästiden har varierat en del. Spenderar troligen alldeles för mycket tid framför datorn med att läsa om böcker på diverse bokbloggar istället för att faktiskt läsa böcker. Hoppas på ett par bra sommarmånader nu med mycket läsning.

torsdag 30 maj 2013

I Hunt Killers - Barry Luga


Jazz har haft en speciell barndom. Han är son till en ökänd seriemördare, och hans far började tidigt instruera om honom om hur man går till väga när man torterar och mördar någon. Nu sitter Jazz pappa i fängelse, och han försöker leva ett normalt tonårsliv. Men när lik dyker upp i hans hemstad kan han inte låta bli att lägga sig och han är övertygad om att han är en ny seriemördare på spåren.

Boken påminner en hel del om Dan Wells I Am Not A Serial Killer, vilket jag inte tror är till dess fördel. Båda har två tonårskillar i huvudrollen, som båda brottas med problemet om att de inte är helt normala och att de vet och känner saker som de inte borde känna. Av de två John i Wells bok som intresserar mig mest, Jazz är mest en snorunge som sticker näsan i blöt. Jazz flickvän Connie är däremot en intressant karaktär och gör boken mer uthärdlig. Bitvis är historien intressant, när Jazz brottas med minnen från sin barndom och impulser han får som inte här helt normala (tankar på hur lätt det vore att ha ihjäl människor), men bitvis blir den bara seg. På slutet blir historien riktigt intressant, och det är väl inte helt omöjligt att jag kommer läsa fortsättningen nån gång.

Födelsedagsbeställning del ett



Fyllde år för ett tag sedan och passade då på att beställa hem lite böcker till mig själv, har fått hem fyra hittills och väntar på ytterligare två stycken.

tisdag 28 maj 2013

Night of Knives - Ian C Esslemont


Steven Erikson skapade Malazan-världen tillsammans med sin vän Ian C. Esslemont, och Knight of Knives är Esslemonts första bok som utspelar sig i universumet. Den utspelar sig på Malaz-ön där manifesterandet av en skuggmåne (shadow moon) inleder en händelserik natt där demon hundar jagar och andra mörka ting lurar i skuggorna. Under natten får vi följa Kiska, en ung tjej som inget hellre vill än att komma bort ifrån ön och ut i vida världen, och Temper, en krigstrött veteran som har sett bättre dagar.

Boken börjar segt, men historien tar fart ganska bra sedan. Det är kul att återse välkända karaktärer, och även få se dem från en liten annan synvinkel och på ett annat sätt än vad jag tidigare fått göra, och få ifyllt hur saker hände, som tidigare bara har antytts, eller beskrivits lite snabbt. Kiska har jag svårt för, då jag mest tycker hon är dum och råker i trubbel, men Temper gillar jag däremot. Som helhet är den en ganska bra bok, även om tempot kunde varit högre.

måndag 27 maj 2013

Is, kedjor och guld


Jag fortsätter med en omläsning av Steven Eriksons böcker, som verkligen kommer till sin rätta vid en omläsning, snarare än när jag läste dem första gången. De gör sig så mycket bättre när jag ser antydningar tidigt till vad som komma skall och känner karaktärerna och vad de kommer råka ut för längre fram.

Memories of Ice börjar som ett kärt återseende, många av mina favoritkaraktärer samlade, men är samtidigt så väldigt mörk. Svältande kannibaler, Toc the younger's tragiska öde, Korlat och Whiskeyjack kortvariga lycka mitt i all misär. Whiskeyjacks historia om hur the Bridgeburners blev som de blev som han berättar för Anomander Rake. Gruntles med sin egen privata armé som blir så mycket mer. Så mycket sorg och smärta, orsakade av en handling utförd med de bästa av intentioner, men som gick så fel. Lika bra som jag mindes den, men mycket mörkare.

Början på House of Chains imponerar fortfarande inte på mig, Karsa Orlong är långt ifrån en av mina favoritkaraktärer, och även om han tillfälligt verkar uppvisa vissa försonande drag, så går det tyvärr snart över. Trull är dock spännande att återse med tanke på vad som komma skall i femte boken och hans historia. Tavore och hennes oerfarna armé, hur de får sitt signum och flagga, och den marsch i Coltaines fotspår som de företar är spännande läsning och samtidigt så mycket mer, början på hur en legend skapas. Bättre än jag mindes den och betydligt lättare att hänga med i än första gången jag läste den.

Midnight Tides innebär en total ändring av scener, en helt annan kontinent med andra förutsättningar och andra folk. Inte alls lika förvirrande som första gången, då jag nu är beredd på det, och därmed blir det också bättre än jag tyckte första gången. Vissa partier är lite sega, men de är förvånansvärt få. Liksom tidigare så gillar jag verkligen Tehol och Bugg och deras interaktioner, men även Trull som karaktär växer i mina ögon jämfört med tidigare. Rhulad likaså.

(Har tidigare skrivit om tredje boken här, fjärde här och femte här).

söndag 26 maj 2013

Att undvika beröring


Rädda mig inte! är fortsättningen till Rör mig inte!, och när den tar vid så är Julie sedan länge ute ur mentalsjukhuset och i säkerhet bland vänner. Men livet blir inte mycket enklare för det, och den upplevda säkerheten är bräcklig.

Bitvis gillar jag boken, jag älskar språket och sättet den är skriven på, överstrykningarna och de poetiska intrycket som finns i språket. Jag gillar en del av karaktärerna, framför allt Kenji, men även Warner som vi kommer betydligt närmare i den här boken, och som jag får en större förståelse för. Juliette har jag dock svårt för, betydligt svårare än i förra boken. Mycket handlar det om att hon är så passiv, hon tar inga aktiva beslut utan flyter bara med och verkar sedan bli chockad över vad som händer, och vad hennes icke-handlingar leder till. Historien blir bitvis lite väl mycket superhjälteserie, men glimrar bitvis till. I slutet växer dock Juliette i mina ögon, och det ska bli spännande att se om det håller i sig i nästa bok.

onsdag 15 maj 2013

Rymdresa till Mars


Arthur C Clarkes bok The Sands of Mars köpte jag på mig på förra årets kontrast, men har inte kommit mig för att läsa förrän nu. Har läst SOS från Törstens hav av honom tidigare, men det är ett på år sedan. Hade inte jättehöga förväntningar innan, men jag hade nog ändå väntat mig något mer än det jag fick.

Det handlar om en Science Fiction författare, som får möjlighet att åka med till Mars. Och vad han sedan upplever det. Och, inte så mycket mer. Det känns som det här hade kunnat gjorts mycket bättre. Det är inte direkt dåligt, men det känns inte som det händer något, som att det finns nån poäng med historien eller det är inte speciellt engagerande. Jag hade önskat mig nåt mer.

Bokbål, eller vad får man egentligen göra med böcker man äger


Hittade av någon anledningen ett inlägg på en engelsk blogg för ett tag sedan (minns inte exakt hur), där bloggaren sågar en bok (bildligt) och sedan skär sönder den (bokstavligt). Författaren (till boken) skrev om det på sin facebooksida, vilket ledde till att bloggaren fick en massa kommentarer om vilken hemsk människa hon var som förstörde en bok (läs även här).

På nåt vis känner jag att det måste få vara okej att göra vad man vill med sina egna böcker, de man äger, om det så är att ha sönder dem och använda dem till något annat (även om jag ryser vid tanken på min mamma som viker sönder pocketböcker totalt). Om man nu vill skära sönder en bok för att använda sidorna till att skapa något så måste man väl ändå få göra det. Själv leker jag med tanke på att bränna upp några böcker som vi hade som kurslitteratur i skolan, för att det är så uselt skrivna att jag inte tycker de har rätt att existera. Kanske inte så konstruktivt, men jag gillar ändå tanken på det.

Jag tänker också på hur en del (alla?) bibliotek gallrar och slänger böcker för att ge plats för nya och att folk blir upprörda över det. Slöseri med resurser kanske, men är det verkligen värt att spara på böcker som nästan ingen läser, istället för att ge plats åt böcker som blir lästa?

Sedan gillar jag själv att samla på mig böcker, och föredrar då om de är i bra skick (att låna ut dem är då kanske inte den bästa idén), men jag är samtidigt inte överpedantisk (anser jag själv). Det är svårt att läsa pocketböcker utan att det blir märken i ryggen och det händer att jag viker sidor i boken för att hitta tillbaka till stället senare.

söndag 5 maj 2013

Veckans bokinköp



Helt i syfte att stödja den lokala bokhandeln, typ (som har ett hyfsat utbud när det gäller YA-litteratur men tyvärr inte jättebra när det gäller fantasy i övrigt). Alla anledningar att köpa böcker är bra...

Fortsättningen på Rör mig inte! som jag gillade. Redan hunnit läsa, och gillar (även om jag har vissa negativa synpunkter). Recension kommer så småningom hoppas jag.

Samt Jag, En, om en person som vaknar upp i en ny kropp varje dag och måste försöka leva den personens liv. Läst om på flera bokbloggar och tycker den verkar intressant.