tisdag 31 augusti 2010

Hypnotisören - Lars Keppler



Mitt i natten ringer telefonen hemma hos Erik Maria Bark. Han kallas till sjukhuset där en pojke ligger svårt knivskuren. Hans mamma, pappa och lillasyster knivskars till döds och hans äldre syster är försvunnen. Det verkar som om någon velat utplåna hela familjen, och då man inte kunnat lokalisera systern misstänker man att hon svävar i livsfara. Tiden är knapp och Joona Linna övertalar Erik Maria att hypnotisera pojken, som svävar in och ut ur medveteslöshet, för att skynda på förloppet. Men det innebär att han bryter ett tio år gammalt löfte att aldrig mer använda hypnos vilket får ödesdigra konsekvenser.

Jag vet inte vad jag har störst problem med i den här boken, alla onödiga detaljerna som gör att historien tappar fart eller karaktärerna, som beter sig som tonåringar. Omoget, korkat och egocentriskt. Kanske är jag bara naiv, eller är omgiven av ovanliga människor, men jag förväntar mig mer ifrån vuxna människor än det här. Särskilt ifrån två människor som är föräldrar. Det känns vidare som om boken skulle ha mått bra av att ha kortats ner ett par hundra sidor sådär, strukit alla onödiga detaljer om människor. Trots det blir historien spännande, när jag väl kommit förbi de första 200 sidorna, som mest innehåller dötid.

Själva historien känns för övrigt osannolik, alltför osannolik för min smak. Och den var inte som jag tänkt mig, jag hade förväntat mig mer hypnos, och att det skulle ha varit mer inblandat i historien, kunnat lösa mer än det faktiskt gjorde. Men det kanske bara är jag. Språket är okej, men dialogerna känns stolpiga, och jag undrar om folk verkligen pratar så. Och trots alla invändningar så läser jag ut boken, så något som tilltalar mig måste den ju ha haft, även om jag har svårt att säga exakt vad det är.

måndag 30 augusti 2010

The Scar - China Miéville



Ibland är det en fördel att inte ha för höga förväntningar på en bok innan man börjar läsa, eftersom det då är större chans att bli positivt överraskad. Då jag inte var jätteförtjust i Perdido Street Station (även om den för all del var bra), hade jag inte jättehöga förväntningar på The Scar. Vilket gjorde att jag blev glatt överraskad.

Berättelsen tar sin början till havs. Bellis är på flykt från myndighetern i New Crobuzon, ombord på ett skepp med destination Nova Esperium, New Crobuzons koloni. Förutom betalande passagerare fraktar skeppet även straffångar. Men resan går inte som planerat, efter att ha blivit tvingade att vända tillbaka, kapas skeppet av pirater, och de överlevande förs till den flytande piratstaden Armada, byggd på skeppet och som rör sig långsamt fram över havet. Bellis längtar efter det hem hon lämnat och har svårt att acceptera att hon kommer framleva resten av sitt liv i en piratstad. Samtidigt har ledningen för Armada storslagna planer för stadens framtid.

Liksom i Perdido Street Station myllrar det av icke-mänskliga varelser av alla möjliga slag, vissa känns igen, andra är nya. Miljön som målas upp är otroligt fascinerande och staden som sådan, och det sätt på vilket den är organiserad och fungerar är verkligen intressant att läsa om. Karaktärerna känns genomarbetade och komplexa, och berättelsen blir aldrig långtråkig, trots sitt omfång och ett tidvis lugnare tempo. Mycket kretsar kring Bellis hemlängtan och hennes kärlek för sin stad. Liksom i Perdido Street Station blir språket bitvis något av ett problem för mig, då jag saknar tid och ork att slå upp ord jag inte förstår. För berättelsen i stort gör det dock ingen större skillnad, men en del av miljöbeskrivningarna blir haltande. Kändes vemodigt när boken var slut, och jag hoppas att Miévilles andra böcker visar sig vara lika bra.

torsdag 26 augusti 2010

Nytt i bokhyllan



Blev sugen på att läsa Kittyböcker häromveckan. Vet att jag ska ha några undanstoppade i förrådet hemma hos mina föräldrar, men det kändes alltför tidskrävande att leta upp dem. Så jag var inne och kikade på Myrornas idag istället och hittade några stycken nya där, varav tre stycken som jag (mig veterligen) inte läst förut. Hittade även Locke Lamoras lögner som jag velat läsa ett tag nu, så den fick följa med hem den också.

måndag 23 augusti 2010

Den som vässar vargars tänder - Carina Rydberg



Tvillingparet Jannis och Sonya delar ett underligt band. Efter att Jannis försökt skapa sig en tillvaro på egenhand, men misslyckats, flyttar syskonparet till en ort vid havet och öppnar ett kafé. Här lär de känna en ensamstående kvinna med en elvaårig dotter vilket får en rad av minnen att komma upp till ytan. Undan för undan får vi veta vad som hände under deras barndom och vad som gjort dem de är.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Tidvis äcklar den mig bara, men mest fascinerar historien mig, även om historien känns sjuk. Karaktärerna är målade i gråa och beiga toner och det är svårt att tycka om dem, eller känna sig engagerad i dem. Jag känner mig distanserad. Men samtidigt blir jag arg, över att ingen gör något, över hopplösheten över historien. Som om allt som hänt och händer på något sätt är oundvikligt, och jag undrar varför ingen av dem kan göra något för att bryta det destruktiva mönster de verkar vara fast i. Jag har svårt att känna igen mig i några av karaktärernas känslor eller tankar och undrar över om det faktiskt skulle kunna finnas människor som tänker och handlar så här? Det känns som en ond, ond saga, men som saknar verklighetsanknytning. Det var en gång, men det var inte på riktigt.

lördag 21 augusti 2010

Flammande skyar - Nora Roberts



I staden Lunacy i Alaska bor Meg Galloway, vildmarkspilot, som flyger förnödenheter, post och människor. Hit söker sig polisen Nat Burke i ett försök att komma ur den depression han hamnat i efter att hans partner blivit ihjälskjuten. I sökandet efter några försvunna pojkar i bergen, påträffas liket efter Megs far som varit försvunnen i sexton år. När ett misstänkt dödsfall inträffar bland invånarna står det klart att mördaren kanske fortfarande finns kvar på orten och ingen går egentligen säker.

Mordgåtan i boken är varken särskilt spännande eller överaskande. Det går redan tidigt att räkna ut vem mördaren är. Men på samma gång känns inte själva mordhistorien som det huvudsakliga syftet med boken. Istället ligger fokus på livet i Lunacy, med norrsken, iskalla och livfarliga snöstormar, islossningar och översvämningar och allt som händer på en liten, isolerad ort. Och det tycker i alla fall jag är riktigt intressant. Jag gillar karaktärerna, beskrivningarna av hur livet fungerar och hur man lever när solen inte når över horisonten på vintern och temperaturen djupdyker. Själva mordhistorien är något som behövs för att driva historien framåt, men den är inte särskilt intressant. Men den gör det den ska. Sedan är det tyvärr ett minus att sexscenerna är uruselt skildrade, jag riktigt skäms när jag läser dem.

fredag 20 augusti 2010

Ett litet höstprojekt


Efter att den senaste veckan har sett första säsongen av Dexter är jag nu sugen på att läsa boken serien bygger på. Funderar på att göra ett litet höstprojekt, läsa böckerna som serierna bygger på för att sedan kunna jämföra dem. De som är aktuella (förutom Dexter) är Dead until Dark (True Blood) och The Vampire Diaries. True Blood har jag sett första säsongen av. Däremot har jag bara sett första avsnittet av The Vampire Diaries, och var efter det inte speciellt intresserad av att se mer. Så det kan bli en utmaning att se hela första säsongen, innan jag läser boken.

torsdag 12 augusti 2010

Sargassohavet - Jean Rhys


Boken utspelar sig i Västindien under 1800-talet. Antoinette Cosway, kreolska, växer upp på plantagen Coulibri Estate. Efter hennes faders död isoleras familjen, de vita vill inte ha något med dem att göra och de hatas av de svarta. Endast ett fåtal tjänare stannar kvar hos dem. Men modern har planer för sin familj och gifter om sig med den rike engelsmannen Mason. Men det hela slutar inte lyckligt, och inte heller dotterns giftermål med engelsmannen Rochester (Jane Eyre) blir särskilt lyckat.

Det lät bra det här, att få ett annat perspektiv på historien från Jane Eyre om den galna kvinnan på vinden. Och i teorin är det en intressant idé. Tyvärr är det också en stor besvikelse. Språket är enkelt och barnsligt, men sättet boken berättas på är förvirrande och rörigt. Berättelsen berör mig aldrig, och känner mig förvirrad över vad som händer eftersom mycket aldrig sägs i klartext. Vad är det som egentligen händer och varför blir alla galna? Jag vet inte. Det mest positiva med boken är dess omfång, på drygt 150 sidor, så den går fort att läsa. Och jag kan gå vidare till något annat.

onsdag 11 augusti 2010

Vem dödade riddaren? - Arturo Pérez-Reverte


Julia är en erkänt skicklig konservator, boende i Madrid. Hon får i uppdrag att restaurera en flamländsk tavla från 1400-talet föreställande två män som spelar schack och med en kvinna som sitter och läser i bakgrunden. Under arbetet med tavlan upptäcker Julia en inskrift som dolts av målaren, Vem dödade riddaren? Hon blir nyfiken, och börjar forska mer i tavlans historia och vad som föranlett inskriften och dess döljande. Så inträffar ett mord, som kan sättas i samband med tavlan och en katt och råttalek inleds, med en mördare som lämnar kryptiska meddelanden och verkar se människor som pjäser på ett schackbräde.

Det börjar riktigt bra, med ett sirligt och poetiskt språk som målar upp väldigt beskrivande bilder och med intressanta karaktärer, fascinerande miljöer och ett gammalt mysterium. Men boken tappar tempo någonstans i mitten och återfår det inte förrän i slutet, vilket gör att det tidvis känns något segt, trots det fantastiska språket. Och det känns som om det är något som saknas, även om jag inte kan sätta fingret på exakt vad det är. Är ändå nyfiken på att läsa något mer av författaren, och om jag lär mig mer spanska framöver vore det kul att försöka läsa boken på orginalspråk. Men det kanske är lite väl optimistiskt tänkt.

tisdag 10 augusti 2010

Gabaldonsvacka


Diana Gabaldons senaste bok om Jamie och Clare, Som ett eko har nyss utkommit på svenska. Jag har fortfarande inte läst ut förra boken, Snö och aska. Började i den när jag bodde i Luleå, under vintern/våren 2008. Sedan fastnade jag med drygt 200 sidor kvar och den har blivit liggande.

Jag älskade de två första böckerna i serien, och det är dem som jag anser vara de bästa. Sedan tycker jag de tappade något av sin lockelse, även om de fortfarande var väldigt bra. Tror det var förflyttningen ifrån Skottland till Amerika, som gjorde det. Miljöerna är inte lika tilltalande längre, och detsamma kan sägas om bikaraktärerna. Sedan har jag svårt för Brianna, jag är av någon anledning inte speciellt förtjust i henne alls.

Sedan känns det lite som om det blev lite får många olyckor eller vad man ska kalla dem i Snö och aska. Det hände alltför mycket dåliga saker efter varandra, det kändes som om det blev lite för mycket. På något sätt värre, än "allt som kan gå åt helvete går åt helvete". Men det kanske bara är jag som har en svacka i mitt Gabaldonläsande. Ska försöka läsa klart boken under hösten, och beställa nästa. För när jag börjat samla på serien måste jag ju ha den komplett. Och kanske blir jag positivt överraskad.

Enkät sommarläsning


En liten enkät ifrån Bokhora:

1. Bäst i sommar?


2. Sämst i sommar?

Angivarna. Trots att jag borde ha väntat mig det, eftersom jag inte tyckte om filmen baserad på boken. Inte alls något för mig.

3. Vad har du helst läst på stranden?

Har inte direkt legat på stranden i sommar, inte något jag varit speciellt sugen på heller. I regel blir det vad jag håller på med just då, spelar inte så stor roll vad det är, bara det är medryckande så det får tiden att gå.

4. Var har du läst mest?

Hemma, sittande på altan, i sängen, vid skrivbordet eller i soffan.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Har inte haft något, kände att jag inte ville ha någon press på mig i sommar att läsa någon viss typ av litteratur utan har läst det jag känt för bara.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Har beställt två nya böcker precis, en för skolan till hösten och det andra en kokbok. I övrigt har jag inte köpt böcker i sommar eftersom jag inte ansett mig har råd med det. Tur att finns bibliotek!

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Vet inte om jag ser fram emot något speciellt, blir väl en bokbeställning när jag får min lön i slutet av augusti, så de böckerna ska det bli kul att läsa. Sedan blir det väl en hel del besök till biblioteket. Och sedan tillkommer ju en del kurslitteratur.


torsdag 5 augusti 2010

Augustilöfte


Det här med att läsa en bok i taget har aldrig riktigt varit min grej. Jag har i regel någonstans runt 5-6 påbörjade böcker, även om jag kanske läser mer aktivt i en eller eventuellt två stycken. Jag börjar i en bok, bara för att hitta en annan jag inte kan låta bli att börja läsa. Och en tredje osv. Eller så fastnar jag i någon anledning på ett visst ställe i någon bok, inte för att det är dåligt, men för att det antingen börjar bli riktigt spännande, men jag inte hinner sitta och sträckläsa den just vid det tillfället utan vill spara det till jag ostört kan göra det. Eller så kommer det att hända något som känns jobbigt, huvudpersonen beter sig korkat och råkar ut för något jobbigt p.g.a. det. Eller skämmer ut sig riktigt ordentligt, sådär att det blir jobbigt som läsare att läsa det. Så istället börjar jag läsa i någon annan bok. Eller så känner jag helt enkelt inte för att läsa den boken just då, utan istället någon annan. I regel har det här dock aldrig känts som något större problem.

Vidare, har jag svårt att bara låna en bok i taget från biblioteket. Även om jag inte tänkt låna så många när jag går in där, slutar det lätt med att jag hittar många fler än jag tänkt mig som jag vill läsa. Inte heller det är i sig något problem. Men i sommar har jag lånat bok efter bok, utan att läsa dem. Varje gång jag varit på biblioteket har jag gått ut därifrån med en 6-7 böcker, men i slutändan bara läst två eller tre av dem. Igår lämnade jag tillbaka sju böcker, ingen av dem utläst. De flesta dock påbörjade, alltifrån 4/5 lästa till bara 20 sidor. Sju böcker, varav jag inte hade lust att läsa någon av dem. Och det inte nödvändigtvis för att de alla var dåliga. Jag tror snarare att det faktum att jag hade alltför många böcker allt välja mellan, på något sätt kommit att hämma mig, och min lust att läsa. Mitt oförmåga att bara läsa (och låna) en bok i taget har utvecklats till något som kommit att kännas jobbigt. Och så vill jag inte ha det.

Därför tänker jag nu försöka med konststycket att bara läsa en bok i taget (facklitteratur undantaget). För att se om det hjälper. Det borde göra det, det borde göra det lättare för mig att ta till mig böckerna, komma in i dem och inte glömma av dem för att jag gör uppehåll i min läsning. Mitt augustilöfte blir således att försöka att bara läsa en bok i taget. Och att inte låna alltför många böcker i taget när jag är på biblioteket. (Igår tänkte jag att jag bara skulle låna två, men kom hem med fyra. Så jag behöver uppenbarligen jobba lite på det).

Bara inte du - Katarina von Bredow



Emma är tjugo, har nyligen fått jobb och sin första egna lägenhet. Hon har sina vänner och sin familj, och allt funkar bra. Men när hennes bästa väninnas pojkvän ringer på dörren en kväll blir hennes liv mer komplicerat. Inte blir det bättre av att hennes bror verkar ha något skumt för sig, och hennes bästa vän Markus inte längre verkar kunna finnas där för henne som förr.

Det är en rätt så charmig historia. Dock vänder jag mig lite emot det hela tankesättet att vissa av ens handlingar ligger utanför ens kontroll, jag är lite för övertygad om den fria viljan (eller kanske illusionen därom). Därför blir jag väldigt irriterade på Emmas beteende bitvis. Å andra sidan blir jag avundsjuk på hennes och Markus vänskap, som är väldigt fint och bra skildrad. Önskar jag också hade en så nära killkompis. I slutändan är det en ganska bra bok, som inte kräver alltför mycket av mig som läsare.