Half Wild

Half Wild är fortsättningen på Half Bad och ännu mörkare. Det känns verkligen att det är på liv och död och det är inga små problem Nathan brottas med. Det är intressanta frågeställningar som kommer fram, vad som driver en person att begå hemska handlingar, arv (medfött) eller miljö (vad en utsätts för). Även frågan om kärlek övervinner och allt och vad kärlek innebär. Är det att se personens bra sidor, någon den skulle kunna bli eller att acceptera personen som den är, inklusive dess mörka sidor?

Jag gillar att karaktärerna är så komplexa i boken. Det finns ingen som är genomgod eller ond utan alla karaktärer har något försonande drag även de som är som mest "onda". Det ska bli riktigt spännande att läsa sista delen i serien och se vad som händer med Nathan. Han har gått från att mest vara en missförstådd person till något så mycket mer, men kanske inte främst på ett bra sätt.

Kort om två: Mystiskt försvinnande samt monstergruppsterapi

En brittisk folkgrupp hyr ett hus på landet för att i lugn och ro spela in en skiva i lugn och ro. Skivan blir deras genombrott, men samtidigt försvinner sångaren i bandet spårlöst. Ett antal år senare försöker man nysta i vad det var som hände den där sommaren.

Gillade boken och jag gillade sättet den berättas på, där vi får ta del av flera olika personers minnen från den tiden. Miljön som beskrivs är fascinerande och även om tempot inte är jättehögt så blir det aldrig tråkigt att läsa. Hade önskat mig ett mer klargörande slut, men det är en smaksak vad man föredrar misstänker jag.

En terapigrupp med folk som överlevt övernaturliga attacker eller liknande händelser. Det låter så intressant på pappret men blev inte riktigt som jag hade väntat mig. Långt ifrån dåligt, men inte riktigt vad jag hade velat läsa. Ganska spännande historia ändå.

Kort om två: Mer av Cassandra Clare

That was what humans did. They left one another messages thorugh time. Like reaching out a hand through time, and thrusting in a phantom hoped-for hand to catch yours. (s.47 TBC)

The Bane Chronicles handlar om Magnus Bane (Alex creepy boyfriend från The Mortal Instruments). I ett gäng sammanhållna noveller får vi lära känna honom bättre och även flera av bikaraktärerna från den serien och från The Infernal Devices, en del är bättre än andra och karaktäriseringen av Magnus känns bitvis ojämn. Magnus är en intressant karaktär så jag har inget emot att läsa om honom, men hade tyckte bättre om honom om han hade haft bättre förstånd än att bli tillsammans med en 17-åring (och förstår fortfarande inte vad Magnus ser i Alex).

The Shadowhunter's Codex är upplagd som en skolbok, kombinerad historia och information om de demoner som finns i världen och varför shadowhunters är som de är. Jag gillade denna, och den lättades upp en hel del av de "kommentarer" som Jace, Clary och Simon har lämnat i marginalern. Shadowhunterssläktet är långtifrån genomgoda och det läggs fram på ett bra sätt i den här boken, de problem som finns och som anas i tidigare böcker tas här upp och belyses. Funkar bra som fördjupning om man läst de andra böckerna och vill ha mer information om världsbygget.

City of Lost Souls & City of Heavenly Fire - Cassandra Clare

Obs! Innehåller spoilers!

You'd think, with all your obsession with godness, that one of you would be willing to give up the other for a greater cause. But no. Love is essentially selfish, and so are both of you. (s.182 CoHF)

Tycker citatet ovan visar tydligt vad jag har för problem med serien och speciellt med vissa av delarna. Hela idén om att kärleken övervinner allt och är värld att offra allt för (inklusive sin familj för att inte tala om resten av världen). Det blir också så konsekvenslöst, när allt löser sig på slutet. Det hade varit så mycket intressantare om Jace och Clary någon gång hade varit tvungna att leva med konsekvenserna av sina val, att faktiskt se världen gå under eller bli en sämre plats för att de inte kunde tänka sig att leva utan varandra.

Men något i serien är det uppenbarligen som fångar mig då jag ju ändå läst hela. Mycket är det världen författaren har skapat och bifigurerna som gör det läsbart, speciellt Simon.

I'd do almost anything for you, Simon said quietly. I'd die for you. You know that. But would I Kill someone else, someone innocent? What about a lot of innocent lives? What about the whole world? Is it really love to tell someone that if it came down to picking between them and every other life on the planet, you'd pick them? Is that - I don't know, is that a moral sort of love at all? (s. 142 CoLS)

Tycker även att Alec växt i de senare böckerna, tyvärr gäller motsatsen för Magnus. Hur någon som är så gammal kan bete sig så korkat och själviskt förstår jag inte. Även om det till viss del får sin förklaring i slutet, vet jag inte om det känns som det är tillräckligt. Och tycker fortfarande det är kreepy med en 400-åring som vill vara tillsammans med en tonåring (där kan man snacka om åldersskillnad).

Slutet blev lite väl utdraget, det var spännande ganska länga men det hade lika gärna kunnat sluta 100 sidor tidigare, man måste inte binda ihop alla lösa trådar på slutet utan kan lämna en del åt läsarens fantasi.

I huvudsak skulle jag säga att jag gillar de tre sista delarna i serien mer än de tre första och Sebastian är mer intressant som skurk än vad Valentine vad. Men den lever fortfarande inte upp till The Infernal Devices-serien, vars karaktärer jag tyckte så mycket mer om. Kommer nog att fortsätta läsa mer av författaren, om böckerna finns att tillgå på biblioteket, för jag finner fortfarande världen fascinerande.

Tidigare delar i serien:
City of Bones och City of Ashes
City of Glass
City of Fallen Angels

City of Fallen Angels - Cassandra Clare

OBS! Innehåller spoilers till tidigare delar i serien!

Känns som det här är början på en ny serien, snarare än en fortsättning, i och med att förra boken avslutade den historien. Även om det nu är samma karaktärer så börja det om på nytt. Det känns som det är betydligt mindre action än de tidigare böckerna, men det är nog bara bra då det gör att jag stör mig mindre på Clary. Hon är fortfarande irriterande och omotiverat otrevligt mot personer hon precis träffat men hon verkar åtminstone ibland inse sina begränsningar och be om hjälp innan hon slänger sig huvudstupa in i farliga situationer. Sen är hon fortfarande ganska korkad men jag antar att hon bara är född sådan. Hennes och Jace relation är mest irriterande och Magnus och Alex är fortfarande lite kreepy (och Magnus är rätt korkad ibland han också), den relation jag har mest behållning av är mellan Jace och Simon. Även om det fortfarande inte kan sägas vara så förtjusta i varandra så finns det en spirande vänskap där som känns hoppfull.

- You can't have two fathers
- Sure you can, Simon said. Who says you can't? We can buy you one of those books they have for little kids, Timmy Has Two Dads. Except I don't think they have one called Timmy Has Two Dads and One of Them Was Evil. (s. 133)

Simon är även bokens stora behållning, det han går igenom med att komma tillrätta med sin nya natur är mer intressant att läsa om än vad Clary och Jace har för sig. Tror det hade varit en så mycket bättre historia om Clary gått och dött och Jace och Simon hade blivit ett par istället (alternativ blivit goda vänner och varit ett stöd för varandra i sorgen efter Clarys död).

Sedan tycker jag författaren slänger in vissa saker helt omotiverat. Jace och Alex är tydligen parabatai, vilket nämns en gång här och jag tror en gång i någon av de tidigare böckerna. Men det förklaras aldrig riktigt vad det är och vad det innebär för dem. Har man läst The Infernal Devices har man en ganska klar bild över det och det blir därför konstigt när Jace och Alex relation inte lever upp till den Will och Jem hade. Det känns som om det bara var någonting som Jace och Alex råkade bli medan det hade så mycket större mening för Will och Jem. Tycker det hade varit bättre att helt undvika att nämna det i den här serien om man bara ska slarva bort det utan att förklara det eller utan att det får någon påverkan på historien.

Tidigare delar i serien:
City of Bones och City of Ashes
City of Glass

Två bra serieavslut

 

Black Heart är fortsättningen på White Cat och Red Glove, och en bra avslutning på serien. Kändes inte alls seg på samma sätt som jag bitvis upplevde att Red Glove var och Cassel kändes inte alls så passiv. Också skönt med en ungdomsbok där det faktiskt känns som om saker och ting står på spel och att saker faktiskt har konsekvenser. Det är ingen solskenshistoria, men det är bra.

Emperor of Thorns är en bok som det tog mig ganska lång tid att läsa. Jag läste hälften, sedan la jag undan den ett par månader och jag minns inte varför. Förstod det inte alls när jag tog upp den, för det här var en riktigt bra avslutning på serien. En del i det hela är att få se hela resan som Jorg har gjort och den karaktärsutveckling som han har haft, från första boken fram till slutet. Ska bli spännande att läsa mer av Lawrence.

City of Glass - Cassandra Clare

OBS! Innehåller spoilers!

Fortsättningen på City of Bones och City of Ashes. Jag avskyr fortfarande Clary. Hon är en fullkomligt vidrig karaktär och inte ens på ett intressant sätt (Jorg i Mark Lawrence böcker är betydligt värre, en mördare, våldtäktsman och förstörare, men han är ändå intressant).

The truth is that I don't want you here because you're rash and thoughtless and you'll mess everything up. It's just how you are. You're not careful, Clary. (s. 123-124)

Hon är självcentrerad och självisk och tror att världen kretsar kring henne själv. Hon saknar självinsikt. Som tack för att få bo hos sin styvfars syster behandlar Clary henne nonchalant och har sönder hennes tallrikar i ett barnsligt utbrott (genom att kasta dem på Jace för att hon är arg på honom). När folk blir arga och besvikna på henne på grund av saker hon har gjort eller sagt, tänker hon bara på sig själv och sina känslor och reflekterar aldrig över att det kanske finns något i det de sagt som kan innehålla något korn av sanning.

Hon är extremt klantig, tappar bort sina saker och andras saker (två förlorade steeles i den här boken och tror det varit ett par i tidigare böcker). Hon kastar sig in i situationer utan att tänka sig för och utan att ha någon plan (öppnar en portal trots att någon säger att det är farligt, ger sig efter Valentine utan plan), till den milda grad att Magnus medvetet undanhåller information från henne för att hon inte ska göra något oövertänkt.

That you'd be to interested. That you'd drop everything and go rushing off to the Guard. (s.418)

Hon dömer folk (flyr du i krig för att rädda dig själv och din familj, är du feg, istället borde du ha stannat och dött) och delar upp världen i svart och vitt.

The kind who ran away when things got tough, she thought sourly, they deserved to have their house taken over. (s.315).

Jag önskar att hon bara kunde dö och att jag slapp henne, för historien i sig tycker jag är bra och jag tror det hade kunnat funka ännu bättre utan Clary. Istället hade vi kunnat fokusera på vänskapen som växer fram mellan Jace och Simon efter att Jace räddat hans liv i tidigare böcker, och hur något som från början var ömsesidig avsky gradvis övergår i ömsesidig respekt.

Simon är helt klart den intressantaste karaktären och boken, och till skillnad från Clary, som konstant bete sig som en barnunge och inte verkar komma till insikt, har han en karaktärsutveckling och brottas med frågor som rör hans vampyrnatur och speciella egenskaper. Det hade passat så mycket bättre att Clary hade dött och Simon istället tagit över som huvudperson och en del av historien hade då också kunnat fokusera på hur de olika karaktärerna hanterade sorgen och saknaden efter henne, om de nu inte som jag hade tyckte det var skönt att bli av med henne.

Jace är Jace, bra så länge Clary inte är i närheten, i annat fall mest mesig. Likheterna mellan Jace och Will (i The Infernal Devices) känns uppenbara, men Jace är bara en blek kopia av Will (eller Will är väl snarare än bättre upplaga av Jace). Dock så känns det lite som att författaren kanske inte är så bra på att hitta på nya karaktärerna med tanke på deras likheter.

Det hade varit bra om författaren hade haft lite mer tro på sin läsarkrets intelligens och inte kände sig tvungen att vara övertydlig om allting. Historien är bra, men vissa saker är lite för uppenbara. Det är uppenbart att Clary och Jace inte är syskon, det skrevs oss på näsan i förra boken när en karaktär dog innan hon han säga det till Jace, men för läsaren är det uppenbart vad hon skulle säga och vems son Jace är. Så uppenbart att karaktärerna framstår som extremt korkade som inte räknar ut det själva. Att Sebastian är ond framgår tydliga från nästan första stund de träffar honom. Slutet av boken är lite för långdraget (vi behöver inte få veta precis allt och segerfesten var inte så viktig egentligen), men är ett riktigt slut även om det kommer tre böcker till i serien. Jag kommer nog att läsa dem också, även om jag hatar Clary och tyvärr inte tror att hon kommer bli bättre.

Superhjältar, sagor och en underjordisk silo

Ligger rätt långt efter med recensioner av böcker som jag läste under förra året, och för att känna att jag kommer framåt med det skrivit kort om det, så jag kommer ikapp lite mer någon gång.

Superhjältedystopi. Vanliga människor har plötsligt fått superkrafter men det har lett till att världen nu kontrolleras av dem och de flesta kan väl inte direkt betraktas som goda. De finns dock de som gör motstånd och David vill bli en del av den gruppen. Gillade, även om jag hade svårt för Davids hantering av sina obesvarade romantiska känslor. Spännande och välskrivet, och Sanderson lyckas bra i att skapa komplexa karaktärer, där inget är svart och vitt och det finns nyanser hela tiden.

When fairytales are real. I den underliga staden existerar älvor sida vid sida med människorna och i skogen sover en pojke med horn på huvudet i en glaskista. Gillar konstigheten i den här, världen som är annorlunda men ändå så lik. Historien som det inte går att säga var den kommer ta vägen och gillar karaktärerna.

En pojke inlåst i en bur, son till en av världens ondaste trollkarlar. Riktigt bra. Gillar Nathan som karaktär och att det inte är svart och vitt, att han begår handlingar som kanske är tveksamma. Väcker också frågor kring arv och miljö och med vilken rätt barn straffas för föräldrarnas handlingar.

En nation i krig och med en armé av människor med speciella förmågor. Alina tillhör den vanliga armén men i ett anfall väcks hennes sovande förmåga till liv och hon skickas iväg till huvudstaden för att tränas, med förhoppningen att hennes unika förmåga ska leda nationen mot en bättre framtid. Gillade, och gillade vändningarna den tar, att det inte är säkert att man vet vem som är ond och god. Ogillade delar av slutet. Började läsa bok två, men blev förbannad på den och gav upp. Karaktärer som är genomgoda är tråkiga.

Postapokalyps där människorna lever i en silo under jorden och jordytan är förgiftad. Gillade, men hade lite svårt för Juliette som karaktär. Tycker första boken var bäst, men att det sedan gick utför. Gillade återblickarna i andra och tredje boken, mer än det som utspelade sig i nutid.

Omläsning: City of Bones & City of Ashes

De två första böckerna i The Mortal Instruments-serien.

OBS! Innehåller spoilers!

Det har gått lite över fem år sedan jag läste de här böckerna senast. Och jag kan bara konstatera att jag har samma problem med dem nu, som jag hade då: Clary. Jag avskyr henne. Hon är korkad, handlar utan att tänka efter före och försätter både sig själv och andra i fara på grund av det, men verkar ändå aldrig lära sig av sina misstag. Hon är självisk och beter sig som om världen kretsar kring henne, som om ingen annan är tillåten att ha egna åsikter eller en egen agenda. Hon beter sig vidare som om hon äger pojkarna i sin omgivning, sina "kärleksintressen", som om de inte har kapabla att bestämma över sig själva. Och visar de minsta intresse mot någon annan än henne själv, blir hon svartsjuk och ska hävda ägande över dem, oavsett om hon verkligen ser det som pojkvänsmaterial eller bara vänmaterial. Hon verkar inte kunna ha relationer med tjejer i sin egen ålder, utan dömer dem enbart efter deras utseende, och självklart är de hemska om de råkar vara "snyggare" än henne själv. Jag önskar bara att hon kunde dö, och övriga karaktärer fortsätta utan henne.

Jag har även lite problem med Alecs och Magnus relation. Jag förstår bara inte vad Magnus (en trehundra år gammal magiker) ser i en sjuttonåring, som dessutom framstår som ganska platt och tråkig. Känns inte som jag vet mer om Alec än att han har en shadowhunter och kär i Jace. Inget om vad han gillar att göra, jag har ingen större känsla för hans personlighet etc. Magnus i sig är också en ganska platt karaktär i de här böckerna, han var betydligt mer levande i The Infernal Devices. Och det är också en del av problemet, med tanke på hur han framstod där, som någon som är medveten och sorgsen över sin odödlighet och alla personer han sett dö, och kommer se dö i framtiden, men samtidigt vill leva vidare ändå, som ändå kan finna glädjeämnen, förstår jag inte vad han kan se i en sjuttonåring som nästan inte har sett något av världen. Om det inte handlar om samma sak som vissa män som föredrar unga oskulder. Men börjar man tänka så framstår Magnus som rätt vidrig. (Och jag inser att samma sak skulle kunna sägas om Bella och Edward i Twilight, men det köpte jag det ändå av någon anledning).

The Infernal Devices serien var dock så mycket bättre än det här, vilket väl kanske har att göra med att de är skrivna senare och att författaren utvecklats i sitt skrivande. Men jag saknar Will, som var betydligt lättare att tycka om än Jace, även om de har stora likheter (förut anledningarna till att det beter sig som svin är olika så är de väl i stort sett samma personer). Jag saknar också relationen mellan Will och Jem, och önskar det hade funnits en sådan värme mellan Jace och Alec. De är väl parabatai (har åtminstone för mig att det nämns i första boken), och jag trodde det betydde att de hade ett speciellt band, närmare än bröder eller vänner. Det känner jag inte mellan Jace och Alec alls. Och Tessa är underbar i jämförelse med Clary. Hon kunde tänka innan hon handlade och brydde som andra personers känslor. Och såg inte alla andra tjejer i hennes egen ålder som hot eller som slampor.

En kan ju undra varför jag ändå fortsätter läsa. Dock gillar jag historien i sig, det är spännande (om än till viss del förutsägbart) och jag vill veta hur det ska gå. Även om författaren väl är känd för att vara inkapabel att låta någon av hennes huvudkaraktärer dö. Ibland tror jag det hela hade blivit bättre av att låta Luke dö i slutet på första boken och Jace följa med Valentine, på något sätt mer spännande. Eller faktiskt låta Simon dö i slutet av andra boken. Jag tror karaktärerna hade blivit intressanta om de fått sörja någon, och kanske fått en möjlighet till karaktärsutveckling, eller en känsla för att allt inte ordnar sig på slutet. Eller om Simon fått vara en vanlig vampyr, med de nackdelar de innebär, inte någon sorts supervampyr. Jag tycker även Valentine, som den onde, blir ganska endimensionell, och hade velat ha lite mer djup i honom. Sedan hade han kanske fått vara lite mindre korkad också.

Med det sagt kommer jag ändå försöka läsa vidare i tredje boken och hoppas det går bättre den här gången än förra, då jag blev så förbannad på Clary och hennes tanklösa handlande att jag slutade läsa.

The Infernal Devices

The Infernal Devices trilogin utspelar sig i samma universum som The Mortal Instruments-serien, vilken jag läste delar av för ett par år sedan men som jag inte tyckte så bra om, men tidsmässigt före denna. Den utspelar sig i ett alternativt London (England) där det finns demoner, varulvar, vampyrer och spöken. Tessa anländer till London från New York, där hon ska möte upp sin bror som redan flyttat dit. Men väl där tas hon till fånga av två äldre damer, som verkar övertygade om att hon har övernaturliga krafter. Hon befrias av två killar, Jem och Will, som båda är shadow hunters och dödar demoner. Tillsammans med dem ger hon sig i kast med att försöka hitta sin försvunna bror, och nyckeln till vem hon är och vilka krafter hon har. 

Jag gillade den här serien betydligt mer än det jag läst av The Mortal Instrument-böckerna. Karaktärerna är välskrivna, Tessa får vara både stark och svag, men utan att bli direkt korkad i sina handlingar. Jem och Will är likaså intressant och resten av karaktärerna. Historien är spännande och det går inte att förutsätta hur det ska gå och vad som ska hända. Slutet kunde kanske varit något bättre, men som helhet är det ändå en väldigt bra serie, och jag blev sugen på att ge The Mortal Instruments en ny chans.

Kort om Red Glove

Fortsättning på White Cat. Historien fortsätter i samma anda som förra boken. Det börjar i Las Vegas där Cassels mamma svindlar rika män och fortsätter hemma där alla verkar vara ute efter honom.

Jag gillar historien med alla vändningar och hur magisystemet är uppbyggt, att man inte kan använda magi utan att det det får påtagliga konsekvenser för en själv. Kan tycka att Cassel blir lite väl passiv ibland, vilket gör att boken bitvis känns lite långsam. Som helhet gillar jag den dock.

Kortrecensioner

Life after Life - Kate Atkinson. Att få leva sitt liv om och om igen, tills det blir rätt. De små skillnaderna som i slutändan betyder skillnaden mellan liv och död. Så blir det för Ursula Todd, som vi får följa under hennes uppväxt, och tillika död. I flera omgångar. Gillar början på den här, när det följs åt i kronologisk ordning och gillar miljöerna (England från 1910 och framåt). Tycker det spårar ur lite sen vilket drar ner betyget för min del.

Andlös - Mattias Ronge. En farsot drar över världen, när människor drabbas av den upphör deras automatiska andningsreflex och de måste tänka aktivt på varje andetag de tar. Ingen vet vad som händer och varför, hur det smittar eller hur man botar det. Eva-Lena tror sig har kommit på varför sjukdomen uppstår och måste försöka ta sig till Lund och övertyga forskarna där. Gillar idén på historien men har svårt för utförandet. Har svårt för Eva-Lena, som inte känns som en riktigt människa, och därmed svårt för historien, då det är hon och hennes tankar som är huvudfokuset.

Rivers of London - Ben Aaronvitch. Ett övernaturligt London, där konstapel Peter Grant finner sig bli lärling kommissarie Nightingale, England sista trollkarl. Gillar, men är inget som griper tag i mig och inget som stannar kvar särskilt länge efteråt. Trevlig läsning och lättsam läsning för stunden.

Hull Zero Three - Greg Bear. En man vaknar upp ur underbara drömmar, på ett rymdskepp utan att veta vem han är eller varför han är där. Korridorerna befolkas av underliga monster men också även andra underliga överlevare. Det här var inte alls vad jag hade tänkt mig när jag började läsa den. Det är underligt, mardrömslikt och jag avskyr det. Det bästa med boken var att den var kort.

The Left Hand of Darkness - Ursula K. Le Guin. Ai är ett ensamt mänskligt sändebud till planeten Winter, en främmande planet där invånarna byter kön. Han har som mål att få planeten att ingå i en växande intergalaktisk sammanslutning, men för att göra det måste han bryta igenom skillnaderna mellan sig själv och folket på planeten. Gillar verkligen det här, kylan och snön, de vita miljöerna. Glaciären. Ais beskrivning av sitt behov att kategorisera personerna han möter som manliga eller kvinnliga, trots att de är varken eller. Hans växande vänskap med en av varelserna och hans resa, såväl geografiskt som själsligt.

Fallvatten - Mikael Niemi. Det har regnat intensivt under hela hösten. Dammarna i Luleälven är fyllda till brisningsgränsen och en dag händer det ofattbara, en damm brister. Vi får följa ett antal människor mitt i den omedelbara katastrofen och vad som händer med dem. Har svårt för karaktärerna, som känns för udda, inte som normala människor, vilket jag hade velat ha. Tycker också historien slutar just som det börjar bli sant, jag vill veta vad som händer sen, i katastrofens spår, hur går man vidare?

Black Blade Blues & The Coldest Girl in Coldtown

Sarah jobbar som smed och extraknäcker vid filminspelningar som ansvarig för rekvisita. När hon smider ihop ett trasigt svärd blir det början på en stor förändring av hennes liv. Världen är inte som hon trodde den var, utan visar sig vara befolkad med såväl dvärgar som drakar och jättar. Samtidigt börjar hennes förhållande gå åt skogen och likaså hennes jobb.

Sarah är en otroligt jobbig karaktär. Hon beter sig omoget och illa mot Kate och tycker synd om sig själv. Även om det kanske är förståligt, så är det inte särskilt intressant. Tempot i historien är långsam och jag bryr mig inte särskilt om vad som händer karaktärerna. Kändes som en stor lättnad när boken tog slut till sist.

Tana lever i en värld där vampyrer inte bara existerar utan också är kända för den breda allmänheten. I USA är de instängda i så kallade Cold Towns, tillsammans med infekterade människor som skickats dit och människor som begett sig dit frivilligt. När Tana vaknar upp en morgon efter en fest, omgiven av lik och osäker på om hon blivit infekterad, finns det bara ett ställe för henne att bege sig, närmaste Cold Town. Tillsammans med de båda andra överlevarna från festen, hennes ex-pojkvän och en okänd pojke (Gavriel) beger hon sig ut på sin resa.

Gillade verkligen det här. Tana är en intressant karaktär, osjälvisk, stark och modig, mitt i att hon får hela sitt liv omkastat. Samtidigt är hon rädd, men hon håller sig i rörelse. Gavriel är en fascinerande karaktär, inte unik på något sätt men något mer än bara en klyscha. Den känns som den klassiska vampyrmyten men i en moderne tappning, en del Dracula, en del Anne Rice blandat med vår tids fascination för kändisar och dokusåpor. Det är spännande då jag inte har en aning om vad som ska hända härnäst och hur historien kommer sluta, har en känslan av hopp in något som på många sätt verkar hopplöst. Älskar också titeln på boken, helt underbar.