De två första böckerna i The Mortal Instruments-serien.
OBS! Innehåller spoilers!
Det har gått lite över fem år sedan jag läste de här böckerna senast. Och jag kan bara konstatera att jag har samma problem med dem nu, som jag hade då: Clary. Jag avskyr henne. Hon är korkad, handlar utan att tänka efter före och försätter både sig själv och andra i fara på grund av det, men verkar ändå aldrig lära sig av sina misstag. Hon är självisk och beter sig som om världen kretsar kring henne, som om ingen annan är tillåten att ha egna åsikter eller en egen agenda. Hon beter sig vidare som om hon äger pojkarna i sin omgivning, sina "kärleksintressen", som om de inte har kapabla att bestämma över sig själva. Och visar de minsta intresse mot någon annan än henne själv, blir hon svartsjuk och ska hävda ägande över dem, oavsett om hon verkligen ser det som pojkvänsmaterial eller bara vänmaterial. Hon verkar inte kunna ha relationer med tjejer i sin egen ålder, utan dömer dem enbart efter deras utseende, och självklart är de hemska om de råkar vara "snyggare" än henne själv. Jag önskar bara att hon kunde dö, och övriga karaktärer fortsätta utan henne.
Jag har även lite problem med Alecs och Magnus relation. Jag förstår bara inte vad Magnus (en trehundra år gammal magiker) ser i en sjuttonåring, som dessutom framstår som ganska platt och tråkig. Känns inte som jag vet mer om Alec än att han har en shadowhunter och kär i Jace. Inget om vad han gillar att göra, jag har ingen större känsla för hans personlighet etc. Magnus i sig är också en ganska platt karaktär i de här böckerna, han var betydligt mer levande i The Infernal Devices. Och det är också en del av problemet, med tanke på hur han framstod där, som någon som är medveten och sorgsen över sin odödlighet och alla personer han sett dö, och kommer se dö i framtiden, men samtidigt vill leva vidare ändå, som ändå kan finna glädjeämnen, förstår jag inte vad han kan se i en sjuttonåring som nästan inte har sett något av världen. Om det inte handlar om samma sak som vissa män som föredrar unga oskulder. Men börjar man tänka så framstår Magnus som rätt vidrig. (Och jag inser att samma sak skulle kunna sägas om Bella och Edward i Twilight, men det köpte jag det ändå av någon anledning).
The Infernal Devices serien var dock så mycket bättre än det här, vilket väl kanske har att göra med att de är skrivna senare och att författaren utvecklats i sitt skrivande. Men jag saknar Will, som var betydligt lättare att tycka om än Jace, även om de har stora likheter (förut anledningarna till att det beter sig som svin är olika så är de väl i stort sett samma personer). Jag saknar också relationen mellan Will och Jem, och önskar det hade funnits en sådan värme mellan Jace och Alec. De är väl parabatai (har åtminstone för mig att det nämns i första boken), och jag trodde det betydde att de hade ett speciellt band, närmare än bröder eller vänner. Det känner jag inte mellan Jace och Alec alls. Och Tessa är underbar i jämförelse med Clary. Hon kunde tänka innan hon handlade och brydde som andra personers känslor. Och såg inte alla andra tjejer i hennes egen ålder som hot eller som slampor.
En kan ju undra varför jag ändå fortsätter läsa. Dock gillar jag historien i sig, det är spännande (om än till viss del förutsägbart) och jag vill veta hur det ska gå. Även om författaren väl är känd för att vara inkapabel att låta någon av hennes huvudkaraktärer dö. Ibland tror jag det hela hade blivit bättre av att låta Luke dö i slutet på första boken och Jace följa med Valentine, på något sätt mer spännande. Eller faktiskt låta Simon dö i slutet av andra boken. Jag tror karaktärerna hade blivit intressanta om de fått sörja någon, och kanske fått en möjlighet till karaktärsutveckling, eller en känsla för att allt inte ordnar sig på slutet. Eller om Simon fått vara en vanlig vampyr, med de nackdelar de innebär, inte någon sorts supervampyr. Jag tycker även Valentine, som den onde, blir ganska endimensionell, och hade velat ha lite mer djup i honom. Sedan hade han kanske fått vara lite mindre korkad också.
Med det sagt kommer jag ändå försöka läsa vidare i tredje boken och hoppas det går bättre den här gången än förra, då jag blev så förbannad på Clary och hennes tanklösa handlande att jag slutade läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar