Läst i februari

The Invisible Library - (The Invisible Library 1) - Genevieve Cogman
Catch a Tiger by the Tail (THIRDS 6) - Charlie Cochet (e-bok)
City of Glass (The Mortal Instruments 3) - Cassandra Clare
Power Exchange (Power Exchange 1) - A.J. Rose (e-bok)
The Dragonbone Chair (Memory, Sorrow and Thorn 1) - Tad Williams
Black Heart (Curse Workers 3) - Holly Black
Emperor of Thorns (The Broken Empire 3) - Mark Lawrence
City of Fallen Angels (The Mortal Instruments 4) - Cassandra Clare

Bäst: 

Sämst: Clary i The Mortal Instruments-serien. Var dock något mer uthärdlig i fjärde boken.

Köpta böcker: 8 st (varav 5 e-böcker)

Det känns som om det varit en bra läsmånad och har läst en hel del bra böcker. Emperor of Thorns var en väldigt bra avslutning på en bra serie, likaså Black Heart. Och The Invisible Library en bra första start på en ny serie. Har betat av en titel (seriealbum) från äldsta-listan. Bra avkoppling att sitta och läsa i fjällstugan efter att ha varit ute och åkt längdskidor (bilden är från den veckan). Börjar på nytt jobb i mars efter att ha varit ledig i två månader, så misstänker att det blir lite mindre tid att läsa då. Dock tågpendling varje dag så blir kanske lite lästid då i alla fall.

2 x brittiskt

"The body you are wearing used to be mine". En kvinna vaknar upp i en park i London, omgiven av döda människor som alla bär latexhandskar. Hon har inget minne av vem hon är, inte ens sitt eget namn, Myfanwy Thomas. Med hjälp av instruktioner som hennes tidigare jag lämnat efter sig måste hon nu försöka hitta dem som vill förstöra henne, innan det är för sent.

Gillade den här. Främst första delen var spännande innan vi fick svar på vem Myfanwy var och varför hon kunde göra det hon kan göra. Tempot blev sedan lite långsammare när vi fick veta det, men det var fortfarande intressant och läsa.

Irene jobbar för det mystiska biblioteket med att samla in unik litteratur från olika alternativ verkligheter. Nu har hon, tillsammans med nya assistent Kai, skickats till ett alternativt London, komplett med vampyrer, älvor och ångskepp, för att samla in en farlig bok. Men det visare sig att de inte är den enda som är ute efter boken och uppdraget visar sig bli farligare än vad någon hade förutsett.

Gillar den här världen som författaren byggt upp, och bara tanken på att vistas i biblioteket, där teknik inte funkar som det ska och omgiven av oändligt många böcker, de flesta unika. Även själva grejen med att kunna resa mellan alternativa världar låter spännande. Irene är en intressant karaktär, på inget sätt perfekt men bra på ett sätt som gör henne intressant. Det alternativa London och människorna hon möter där är intressanta att läsa om, och det ska bli spännande att läsa fortsättningen på det här.

City of Glass - Cassandra Clare

OBS! Innehåller spoilers!

Fortsättningen på City of Bones och City of Ashes. Jag avskyr fortfarande Clary. Hon är en fullkomligt vidrig karaktär och inte ens på ett intressant sätt (Jorg i Mark Lawrence böcker är betydligt värre, en mördare, våldtäktsman och förstörare, men han är ändå intressant).

The truth is that I don't want you here because you're rash and thoughtless and you'll mess everything up. It's just how you are. You're not careful, Clary. (s. 123-124)

Hon är självcentrerad och självisk och tror att världen kretsar kring henne själv. Hon saknar självinsikt. Som tack för att få bo hos sin styvfars syster behandlar Clary henne nonchalant och har sönder hennes tallrikar i ett barnsligt utbrott (genom att kasta dem på Jace för att hon är arg på honom). När folk blir arga och besvikna på henne på grund av saker hon har gjort eller sagt, tänker hon bara på sig själv och sina känslor och reflekterar aldrig över att det kanske finns något i det de sagt som kan innehålla något korn av sanning.

Hon är extremt klantig, tappar bort sina saker och andras saker (två förlorade steeles i den här boken och tror det varit ett par i tidigare böcker). Hon kastar sig in i situationer utan att tänka sig för och utan att ha någon plan (öppnar en portal trots att någon säger att det är farligt, ger sig efter Valentine utan plan), till den milda grad att Magnus medvetet undanhåller information från henne för att hon inte ska göra något oövertänkt.

That you'd be to interested. That you'd drop everything and go rushing off to the Guard. (s.418)

Hon dömer folk (flyr du i krig för att rädda dig själv och din familj, är du feg, istället borde du ha stannat och dött) och delar upp världen i svart och vitt.

The kind who ran away when things got tough, she thought sourly, they deserved to have their house taken over. (s.315).

Jag önskar att hon bara kunde dö och att jag slapp henne, för historien i sig tycker jag är bra och jag tror det hade kunnat funka ännu bättre utan Clary. Istället hade vi kunnat fokusera på vänskapen som växer fram mellan Jace och Simon efter att Jace räddat hans liv i tidigare böcker, och hur något som från början var ömsesidig avsky gradvis övergår i ömsesidig respekt.

Simon är helt klart den intressantaste karaktären och boken, och till skillnad från Clary, som konstant bete sig som en barnunge och inte verkar komma till insikt, har han en karaktärsutveckling och brottas med frågor som rör hans vampyrnatur och speciella egenskaper. Det hade passat så mycket bättre att Clary hade dött och Simon istället tagit över som huvudperson och en del av historien hade då också kunnat fokusera på hur de olika karaktärerna hanterade sorgen och saknaden efter henne, om de nu inte som jag hade tyckte det var skönt att bli av med henne.

Jace är Jace, bra så länge Clary inte är i närheten, i annat fall mest mesig. Likheterna mellan Jace och Will (i The Infernal Devices) känns uppenbara, men Jace är bara en blek kopia av Will (eller Will är väl snarare än bättre upplaga av Jace). Dock så känns det lite som att författaren kanske inte är så bra på att hitta på nya karaktärerna med tanke på deras likheter.

Det hade varit bra om författaren hade haft lite mer tro på sin läsarkrets intelligens och inte kände sig tvungen att vara övertydlig om allting. Historien är bra, men vissa saker är lite för uppenbara. Det är uppenbart att Clary och Jace inte är syskon, det skrevs oss på näsan i förra boken när en karaktär dog innan hon han säga det till Jace, men för läsaren är det uppenbart vad hon skulle säga och vems son Jace är. Så uppenbart att karaktärerna framstår som extremt korkade som inte räknar ut det själva. Att Sebastian är ond framgår tydliga från nästan första stund de träffar honom. Slutet av boken är lite för långdraget (vi behöver inte få veta precis allt och segerfesten var inte så viktig egentligen), men är ett riktigt slut även om det kommer tre böcker till i serien. Jag kommer nog att läsa dem också, även om jag hatar Clary och tyvärr inte tror att hon kommer bli bättre.

The Culling - Steven dos Santos

Av de böcker jag läst i dystopigenren så är det här nog det samhälle som framstår som grymmast. Panem i Hungerspelen framstår som en idyll i jämförelse. Fattigdomen är så totalt, döden så oundviklig och samhällskontrollen oöverstiglig. Det känns verkligen nattsvart och det är svårt att ens ana något ljus.

Det påminner även om Hungerspelen på så sätt att ett antal individer väljs ut till en tävling på liv och död. Här är dock "priset" en plats i polisen/militären, privilegiet att skiljas från sin familj och vänner och bli en del av den förtryckande makten. Priset för att misslyckas i tävlingen är högt, två av dina närmaste hålls som gisslan och kommer du sist i ett tävlingsmoment avrättas en av dem. Och du får välja vem. Lucky har oturen att bli oturen att bli utvald att delta i tävlingen. Han och hans yngre bror är ensamma i livet och har bara varandra. Dör han har hans bror ingen, och det får bara inte hända. På något sätt måste han överleva. Hans ökande attraktion till en av tävlingsdeltagarna gör det hela mer komplicerat och det blir än mer komplicerat när de blir uttagna till att vara varandras "gisslan".

Historien är riktigt spännande. Och det ligger hela tiden en känsla över boken av förestående undergång, att det aldrig kommer sluta bra. Jag hade önskat att träningsdelarna för tävlingsdeltagarna hade varit lite längre och att relationen mellan karaktärerna fått chans att utvecklas, nu känns det hela väldigt forcerat. Den kärlekshistoria som finns insprängd lider av samma problem och hela grejen med Luckys tänkta konflikt faller totalt, det är så totalt uppenbart att brodern är det enda han bryr sig om. Tävlingsmomenten var ändå riktigt spännande och jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien och få mer av en förklaring till varför världen är som den är och vad det är som hänt för att skapa samhället som det ser ut.

Superhjältar, sagor och en underjordisk silo

Ligger rätt långt efter med recensioner av böcker som jag läste under förra året, och för att känna att jag kommer framåt med det skrivit kort om det, så jag kommer ikapp lite mer någon gång.

Superhjältedystopi. Vanliga människor har plötsligt fått superkrafter men det har lett till att världen nu kontrolleras av dem och de flesta kan väl inte direkt betraktas som goda. De finns dock de som gör motstånd och David vill bli en del av den gruppen. Gillade, även om jag hade svårt för Davids hantering av sina obesvarade romantiska känslor. Spännande och välskrivet, och Sanderson lyckas bra i att skapa komplexa karaktärer, där inget är svart och vitt och det finns nyanser hela tiden.

When fairytales are real. I den underliga staden existerar älvor sida vid sida med människorna och i skogen sover en pojke med horn på huvudet i en glaskista. Gillar konstigheten i den här, världen som är annorlunda men ändå så lik. Historien som det inte går att säga var den kommer ta vägen och gillar karaktärerna.

En pojke inlåst i en bur, son till en av världens ondaste trollkarlar. Riktigt bra. Gillar Nathan som karaktär och att det inte är svart och vitt, att han begår handlingar som kanske är tveksamma. Väcker också frågor kring arv och miljö och med vilken rätt barn straffas för föräldrarnas handlingar.

En nation i krig och med en armé av människor med speciella förmågor. Alina tillhör den vanliga armén men i ett anfall väcks hennes sovande förmåga till liv och hon skickas iväg till huvudstaden för att tränas, med förhoppningen att hennes unika förmåga ska leda nationen mot en bättre framtid. Gillade, och gillade vändningarna den tar, att det inte är säkert att man vet vem som är ond och god. Ogillade delar av slutet. Började läsa bok två, men blev förbannad på den och gav upp. Karaktärer som är genomgoda är tråkiga.

Postapokalyps där människorna lever i en silo under jorden och jordytan är förgiftad. Gillade, men hade lite svårt för Juliette som karaktär. Tycker första boken var bäst, men att det sedan gick utför. Gillade återblickarna i andra och tredje boken, mer än det som utspelade sig i nutid.

Läst i januari

Something Real (Something Real 1) - Heather Demetrios (e-bok)
Shock & Awe (Sidewinder 1) - Abigail Roux (e-bok, omläsning)
Cross & Crown (Sidewinder 2) - Abigail Roux (e-bok, omläsning)
Part & Parcel (Sidewinder 3) - Abigail Roux (e-bok)
Ruin Porn (Resonator 1) - S.A. McAuley & S.J.D. Peterson (e-bok)
Rule of Thirds (Mirror 2) - Stephanie Tyler (e-bok)
The Secret Journal of Icahbod Crane - Alex Irvine
So Long Been Dreaming: Postcolonial Science Fiction and Fantasy - Div. författare
Annhilitation (Southern Reach 1) - Jeff Vandermeer
City of Bones (The Mortal Instruments 1) - Cassandra Clare (omläsning)
City of Ashes (The Mortal Instruments 2) - Cassandra Clare (omläsning)
Vem är Arvid Pekon? - Karin Tidbeck

Bäst:

Köpta böcker: 6 st (varav 4 e-böcker)

Varit en ganska bra läsmånad. En del omläsningar, en del nytt och två novellsamlingar (där jag gillade Vem är Arvid Pekon? bäst, So Long Been Dreaming var för ojämn för min smak och hade för få bra inslag). Även bockat av en bok från min "äldsta-lista".

Nya böcker i januari

Fick ett presentkort från adlibris i julklapp så passade på att fylla på bokhylla. Blood and Bone är Esslemonts femte bok i Malazanvärlden, hoppas på att den är bättre än fjärde delen som jag inte tyckte jättemycket om. Kingdom of Gods är tredje delen i Jemisins Innheritance-trilogi, hoppas på att den är lika bra som de två första böckerna.

Omläsning: City of Bones & City of Ashes

De två första böckerna i The Mortal Instruments-serien.

OBS! Innehåller spoilers!

Det har gått lite över fem år sedan jag läste de här böckerna senast. Och jag kan bara konstatera att jag har samma problem med dem nu, som jag hade då: Clary. Jag avskyr henne. Hon är korkad, handlar utan att tänka efter före och försätter både sig själv och andra i fara på grund av det, men verkar ändå aldrig lära sig av sina misstag. Hon är självisk och beter sig som om världen kretsar kring henne, som om ingen annan är tillåten att ha egna åsikter eller en egen agenda. Hon beter sig vidare som om hon äger pojkarna i sin omgivning, sina "kärleksintressen", som om de inte har kapabla att bestämma över sig själva. Och visar de minsta intresse mot någon annan än henne själv, blir hon svartsjuk och ska hävda ägande över dem, oavsett om hon verkligen ser det som pojkvänsmaterial eller bara vänmaterial. Hon verkar inte kunna ha relationer med tjejer i sin egen ålder, utan dömer dem enbart efter deras utseende, och självklart är de hemska om de råkar vara "snyggare" än henne själv. Jag önskar bara att hon kunde dö, och övriga karaktärer fortsätta utan henne.

Jag har även lite problem med Alecs och Magnus relation. Jag förstår bara inte vad Magnus (en trehundra år gammal magiker) ser i en sjuttonåring, som dessutom framstår som ganska platt och tråkig. Känns inte som jag vet mer om Alec än att han har en shadowhunter och kär i Jace. Inget om vad han gillar att göra, jag har ingen större känsla för hans personlighet etc. Magnus i sig är också en ganska platt karaktär i de här böckerna, han var betydligt mer levande i The Infernal Devices. Och det är också en del av problemet, med tanke på hur han framstod där, som någon som är medveten och sorgsen över sin odödlighet och alla personer han sett dö, och kommer se dö i framtiden, men samtidigt vill leva vidare ändå, som ändå kan finna glädjeämnen, förstår jag inte vad han kan se i en sjuttonåring som nästan inte har sett något av världen. Om det inte handlar om samma sak som vissa män som föredrar unga oskulder. Men börjar man tänka så framstår Magnus som rätt vidrig. (Och jag inser att samma sak skulle kunna sägas om Bella och Edward i Twilight, men det köpte jag det ändå av någon anledning).

The Infernal Devices serien var dock så mycket bättre än det här, vilket väl kanske har att göra med att de är skrivna senare och att författaren utvecklats i sitt skrivande. Men jag saknar Will, som var betydligt lättare att tycka om än Jace, även om de har stora likheter (förut anledningarna till att det beter sig som svin är olika så är de väl i stort sett samma personer). Jag saknar också relationen mellan Will och Jem, och önskar det hade funnits en sådan värme mellan Jace och Alec. De är väl parabatai (har åtminstone för mig att det nämns i första boken), och jag trodde det betydde att de hade ett speciellt band, närmare än bröder eller vänner. Det känner jag inte mellan Jace och Alec alls. Och Tessa är underbar i jämförelse med Clary. Hon kunde tänka innan hon handlade och brydde som andra personers känslor. Och såg inte alla andra tjejer i hennes egen ålder som hot eller som slampor.

En kan ju undra varför jag ändå fortsätter läsa. Dock gillar jag historien i sig, det är spännande (om än till viss del förutsägbart) och jag vill veta hur det ska gå. Även om författaren väl är känd för att vara inkapabel att låta någon av hennes huvudkaraktärer dö. Ibland tror jag det hela hade blivit bättre av att låta Luke dö i slutet på första boken och Jace följa med Valentine, på något sätt mer spännande. Eller faktiskt låta Simon dö i slutet av andra boken. Jag tror karaktärerna hade blivit intressanta om de fått sörja någon, och kanske fått en möjlighet till karaktärsutveckling, eller en känsla för att allt inte ordnar sig på slutet. Eller om Simon fått vara en vanlig vampyr, med de nackdelar de innebär, inte någon sorts supervampyr. Jag tycker även Valentine, som den onde, blir ganska endimensionell, och hade velat ha lite mer djup i honom. Sedan hade han kanske fått vara lite mindre korkad också.

Med det sagt kommer jag ändå försöka läsa vidare i tredje boken och hoppas det går bättre den här gången än förra, då jag blev så förbannad på Clary och hennes tanklösa handlande att jag slutade läsa.

Orb Sceptre Throne - Ian C. Esslemont

Esslemonts fjärde bok i Malazan-världen. Utanför Darujhistans stadsmurarna öppnar en skattletare en gravkammare, vars hemligheter borde ha lämnats orörda. Längre södurut pågår en annan typ av gravplundring, i det som finns kvar av Moon's Spawn. The Seguleh är på marsch, och Moranathregementena överger sina allierade i staden för att dra sig tillbaka till sina berg. Sedan har vi en före detta lönnmördare som vandrar längs skapelsens strand och ett par barägare i staden som mest gör ingenting.

Darujhistan i centrum. Ibland blir det bra. Ibland blir det inte det. Jag kan inte låta bli att tänka att jag hatar staden. Eller kanske det karaktärer som är en del av den, med Kruppe som en smartare, men likväl irriterande, Jar-Jar Binks. Jag är kluven till den här boken. Mycket handlar det kanske om att jag hade höga förväntningar innan, för att jag tyckte förra boken var riktigt bra, och den här inte alls klarade av att leva upp till förväntningarna. Därmed inte sagt att det var så dåligt, det finns fortfarande mycket som är bra med den. Men det är långt ifrån någon favoritbok, och jag kan inte låta bli att känna att jag är glad som jag slipper fler böcker med Darujhistan i centrum. Det känns som staden mest förgiftar alla karaktärer den rör vid, och även dem den inte rör vid, som bara genom att befinna sig i samma bok blir irriterande eller menlösa.

Första boken
Andra boken
Tredje boken

The Infernal Devices

The Infernal Devices trilogin utspelar sig i samma universum som The Mortal Instruments-serien, vilken jag läste delar av för ett par år sedan men som jag inte tyckte så bra om, men tidsmässigt före denna. Den utspelar sig i ett alternativt London (England) där det finns demoner, varulvar, vampyrer och spöken. Tessa anländer till London från New York, där hon ska möte upp sin bror som redan flyttat dit. Men väl där tas hon till fånga av två äldre damer, som verkar övertygade om att hon har övernaturliga krafter. Hon befrias av två killar, Jem och Will, som båda är shadow hunters och dödar demoner. Tillsammans med dem ger hon sig i kast med att försöka hitta sin försvunna bror, och nyckeln till vem hon är och vilka krafter hon har. 

Jag gillade den här serien betydligt mer än det jag läst av The Mortal Instrument-böckerna. Karaktärerna är välskrivna, Tessa får vara både stark och svag, men utan att bli direkt korkad i sina handlingar. Jem och Will är likaså intressant och resten av karaktärerna. Historien är spännande och det går inte att förutsätta hur det ska gå och vad som ska hända. Slutet kunde kanske varit något bättre, men som helhet är det ändå en väldigt bra serie, och jag blev sugen på att ge The Mortal Instruments en ny chans.